narkosmedel

narkosmedlet

(-)(-)

Substantiv [t]

"När en patient ska sövas kan läkarna använda antingen intravenösa narkosmedel eller gaser som personen får andas in genom slangar."
"– Man kan ge dem en spruta med ett narkosmedel som avlivar dem."
"– Jag fick amfetaminliknande uppiggande preparat, beroendeframkallande narkosmedel, antidepressiva och psykofarmaka för ångest."
"Fredrik har prövat de preparat som finns för att försöka lindra sjukdomens symptom, bland annat amfetamin och ett beroendeframkallande narkosmedel."
"Den respekterade läkaren stod inför rätta misstänkt för att dödat ett spädbarn med en för hög dos narkosmedel, men friades."
"Hon har förgiftat ett spädbarn med en dödlig dos narkosmedel, anser åklagaren."
"Bland det stulna finns bland annat narkosmedel, bedövningsmedel och andra mediciner som polisen betecknar som livsfarliga, skriver"
"Enligt den nya analysen var det mycket höga halter narkosmedel i spädbarnets blod."
"Tiopental är ett narkosmedel som används bland annat för att söva en patient och för att lindra kramper."
"Vid obduktion fann man skyhöga halter narkosmedel och en läkare häktades."