känslomänniska

känslomänniskan
känslomänniskor
känslomänniskorna
Substantiv [n]

Hur böjs ordet känslomänniska på svenska?

Obestämd singular: känslomänniska
Bestämd singular: känslomänniskan
Obestämd plural: känslomänniskor
Bestämd plural: känslomänniskorna

Hur används ordet känslomänniska

  • "– Jag är ju trots allt en känslomänniska och kände att jag var tvungen att få ur mig min ilska."
  • "– Jag är ju en känslomänniska så jag grät faktiskt en skvätt, avslutar Patric Ljungren och skrattar."
  • "– Jag är en känslomänniska."
  • "Jag är en känslomänniska och jag tror att det är hyfsat lätt att hitta det inom idrott och det är någonting unikt."
  • "Som allsvensk fotbollstränare har Axén gjort sig känd som en känslomänniska som säger vad han tycker i alla lägen."
  • "Bert Robertsson är något av en känslomänniska."
  • "Jag är en känslomänniska och går mycket på det."
  • "– Jag är ingen känslomänniska och jag har känt till det här i en vecka, men jag är så klart väldigt glad."
  • "Jag är också känslomänniska, men Peter är ännu mer känslomässig just där."
  • "– Jag är ju en känslomänniska, så man blir rörd när man ser killarna göra en insats som i dag."

Rim på känslomänniska