idealitet

Substantiv

idealiteten

(-)(-)

Substantiv [n]

"Som när Bjönstjerne Björnson ( 1903 ) prisas för en litteratur med ” sällsynt själsrenhet ” eller när Selma Lagerlöf ( 1909 ) för hennes diktnings ” ädla idealitet ”."
"– Jag gillar när det bygger på en relation mellan människor och idealitet."
"Grannarna som av pur idealitet har lagt ner timmar på att spola isbanor åt kvarterets ungar."
"Biblisk idealitet och humanism ställs mot brutal verklighet och egoism."
"Integrationsarbetet i Forshaga tar avstamp i det lilla samhällets idealitet och frivilliga krafter även om det stöds av kommun och arbetsförmedling."
"– Ju mindre teater, ju mer idealitet och egen drift av det hela."
"Det är en balansakt mellan idealitet och professionalitet, hävdar Torbjörn Persson som är föreståndare i butiken."
"En annan anser att jörnsborna skämt bort kommun och landsting med sin idealitet."
"Där det är idealitet och klubbkänsla som gäller."