hiatus

hiatusen

(-)(-)
Substantiv
lingvistik
Hiatus är en fonetikterm som innebär vokalmöte, i mötet mellan två ord eller delar (fonem, morfem) av ord där den första slutar på en vokal och den andra börjar på en vokal. Exempel är se upp, vi anser och beakta.
(fonetik)
  • Engelska
  • hiatus [ lingvistik ]
anatomi
Hiatus är en anatomiterm som innebär en öppning i kroppens mjukdelar eller skelett. Hiatus aorticus är mellangärdets öppning för aortan. Hiatus sacralis är den nedre öppningen i korsbenet för ryggmärgskanalen.
(anatomi)
geologi
Hiatus är en geologiterm som innebär att en viss tidsperiod i jordens historia inte finns representerad i en specifik lagerföljd.

Denna lucka i lagerföljden kan orsakas av exempelvis en regression, det vill säga en allmän sänkning av havsnivån. Den kan även uppstå genom att avsatt material eroderar bort.
(geologi)
insekter
en tvåvingeart som beskrevs av Cresson 1906. Hiatus fulvipes ingår som enda art i släktet Hiatus och familjen fläckflugor



hiatus

hiatuses

Substantiv
lingvistik
sammanstötning av två vokaler