förhäver
förhävde
förhävt
Verb
Hur böjs ordet förhäva på svenska?
Presens: förhäver
Preteritum: förhävde
Supinum: förhävt
Hur används ordet förhäva
- "- Det ena är partikulturen, att man vill inte förhäva sig och inte verka förmer."
- "Att kalla honom folkkär är nog inte att förhäva sig."
- "Bucht beskriver en enkel man som inte ville förhäva sig"
- "Samtidigt får du inte förhäva dig och säga att bolaget är bättre än vad det är."
- "Samtidigt får du inte förhäva dig och säga att bolaget är bättre än vad det är."
- "Man sk aliksom inte förhäva sig som svensk, och särskilt inte som norrlänning."
- "Att direkt gå över i en expansion tror vi är att förhäva sig."
göra sig viktig, skryta
Relaterat till förhäva
skryt
- berömma sig av
- braska
- bravera
- brösta
- förhäva
- göra väsen av
- hovera
- kråma sig
- kvacksalva
- ljuga
- lysa med lånta fjädrar
- pösa
- radotera
- ropa hej förrän man är över bäcken
- skrodera
- skryta
- skräna
- skräppa [ vardagligt ]
- skrävla [ vardagligt ]
- stoltsera
- ta munnen full
- ta sig ton
- tillmäta sig
- utpuffa
- yvas
- överdriva