Som besökare på Tyda samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

disobey

disobey

disobeys

disobeyed

disobeyed

disobeying

Verb
refuse to go along with; refuse to follow; be disobedient
  • "He disobeyed his superviser and was fired"