anträffa

anträffar
anträffade
anträffat
Verb

Översättningar

Hur böjs ordet anträffa på svenska?

Presens: anträffar
Preteritum: anträffade
Supinum: anträffat

Hur används ordet anträffa

  • "– Man har däremot inte kunnat anträffa någon person, säger Tommy Bengtsson."
  • "Anhöriga lyckades dock kort därefter att anträffa ägaren som begett sig, ensam, till en sommarstuga."
  • "– Man gör bedömningen att det inte finns hopp om att anträffa henne vid liv."
  • "Man sökte efter personen men lyckades inte anträffa denne, säger Magnus Jansson Klarin, presstalesperson polisregion Mitt."
  • "– Vi misstänker ju att han har blivit utsatt för brott och ju längre tiden går minskar sannolikheten att vi ska anträffa honom vid liv."
  • "– Det är ganska ovanligt att anträffa den här typen av tablettmaskiner, säger Mathias Lööw, inspektör vid polisen i filmen."
  • "De kan dyka upp på ett ställa där vi inte varnat att vi står där så kanske vi kan anträffa någon med stöldgods eller är påverkade av droger, säger Karim Ottosson."
  • "Den misstänkte följdes efter av anmälaren till polisen kom och kunde anträffa mannen."
  • "Polisen har med hjälp av en hundpatrull sökt av i området, dock utan att anträffa gärningsmännen."
  • "– Vi har varit och pratat med honom på sjukhuset och förmodligen även kunnat anträffa en brottsplats som vi kontrollerat, säger Magnus Lefèvre, vakthavande befäl vid polisregion Syd, till TT."

Rim på anträffa