överhöghet

överhögheten

överhögheter

överhögheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: överhöghet

Bestämd singular: överhögheten

Obestämd plural: överhögheter

Bestämd plural: överhögheterna

"– De har vanligtvis i uppdrag att stödja återupprättandet av statens överhöghet."
"Det klassiska är att använda våldtäkt som maktmedel för att visa överhöghet och för att straffa."
"I ett uttalande tidigare sade Pekingregeringen att försöken att framtvinga en ” folkomröstning ” om demokrati i Hongkong öppet utmanar Kinas överhöghet och strider mot Basic Law, den grundlag som utgör basen för regionens självstyre inom Kina."
"– Det som kännetecknar människor i Jämtlands län är att inte ha så stor respekt för överhöghet och vara lite kaxig i att tro på sig själv."
"Ännu viktigare är att ingen samlevnadsform har överhöghet framför andra och att människans frihet uppmuntras högre än hennes konformism."
"Tidigare är Sverige en del av Kalmarunionen med framförallt dansk överhöghet."
"Då blir flaggan en rasistisk symbol som står för vit överhöghet."
"I söndagens folkomröstning röstade 99,8 procent för fortsatt brittisk överhöghet."
"Folkgruppen tatarer, muslimsk och turkspråkig, tvångsförflyttades under sovjetisk överhöghet från halvön efter andra världskriget."
"Men skeptiska uttalanden från kinesiska UD talar om ” vit överhöghet ” och ” dubbelmoral ” och pekar irriterat på att high tech jätten Huawei samtidigt hindras av Australien, USA, Kanada, Storbritannien och Nya Zealand från att sälja utrustning till de fem ländernas nästa generation 5G-nät."