vila

[viːla]
vilan
vilor
vilorna
Substantiv [n]

Övrig relation till vila

  • ro [ poetisk ]

Hur uttalas ordet vila?

[viːla]

Hur böjs ordet vila på svenska?

Obestämd singular: vila
Bestämd singular: vilan
Obestämd plural: vilor
Bestämd plural: vilorna

Hur används ordet vila

  • "En 84-årig kvinna hade handlat på Willy:s och satte sig på en bänk utanför för att vila."
  • "Mannen nekar till brott och säger att det var flickan som själv hoppade upp i knäet på honom, när han satt på en bänk för att vila ut efter en promenad."
  • "Hon blev slagen och fick inte vila, äta eller dricka tillräckligt."
  • "– Ja, jag ska vila några veckor nu och kanske äta något extra gott i kväll, avslutar den nyblivna SM-mästaren."
  • "Men det blir inte lång vila innan squash-träningen är igång igen."
  • "Det stora fartyget ska vila i hamnen i ett par veckor."
  • "– För mig betyder det jättemycket så att man kan äta lite, vila lite, skölja av sig lite och byta kläder som man inte annars kan göra på samma sätt, säger han."
  • "Jag vill att denna fråga nu ska få vila i frid, säger Ann-Louise Trulsson."
  • "Nu ska hon ta en välförtjänt vila innan det är dags att börja satsa mot utomhussäsongen."
  • "Sköldpaddan Uno i Kallinge rymde från sin ägare och fick vila ut på polishuset i Ronneby."

Vad betyder vila inom poetisk ?

tillstånd där ett föremål behåller samma läge i förhållande till ett annat föremål[http://runeberg.org/nfbk/0742.html ''Hvila'' i Nordisk familjebok, Uggleupplagan]

Möjliga synonymer till vila

Relaterat till vila

tystnad

avbrott

orörlighet

uppehåll

sysslolöshet

lojhet

botemedel

lättnad

oföränderlighet

förfriskning

vila

ledighet

Diskussion om ordet vila